Renoveringen tar tid. Vi har nu bott i Frankrike i en månad men vi har ännu inte flyttat in i vårt eget hus. Vi bor hos Emelines pappa några kilometer bort från vår lilla gård. Jag hade hoppats att vi vid det här laget skulle vara installerade i vårt eget hus men världen är föränderlig och då måste också våra planer anpassa sig. Just nu är huset en byggarbetsplats men jag är optimist och hoppas att vi flyttar in om högst en vecka. Det kommer inte att vara färdigt då heller men två våningar hoppas jag ha färdiga till dess.
Vi hade inte planerat att byta golv på nedervåningen men när vi kom ner och återsåg golvet så bestämde vi oss för att byta ut det. Det kan väl ändå inte ta så lång tid, så tänkte vi då i alla fall. Det var ett golv av klinkers där nivåskillnaderna som mest var cirka åtta centimeter, när vi hade frukostbordet placerat med två ben på en upphöjning så riskerade man att få kaffet i knät. Vi bröt loss alla plattor, en efter en med hammare och huggmejsel, ibland gick det lätt och ibland satt de ordentligt fast. Efter det gick jag loss med bilmaskinen för att avlägsna alla upphöjningar i golvet. Sen blev det betong för att fylla ut alla fördjupningar och till sist flytspackel för att jämna till ytan så mycket som möjligt. Resultatet är bra men det gick inte så fort som vi hoppats men man får njuta av arbetet ? (Längst ner finns en del bilder från renoveringsarbetet.)
Efter det gav vi oss på att isolera innertaket mellan bottenvåningen och första våningen. Där hade jag från början tänkt att använda skivor för att det skulle gå snabbare men ingen av takbjälkarna löpte parallellt så det fick bli lösvirke istället. Det är enligt mitt tycke finare men tar också längre tid, det ska för övrigt målas vitt när det är klart.
Vid det här laget kände vi att vi passerat en milstolpe och började planera för vilket kök vi ville ha. Jag började mäta på den plats där köket ska installeras och insåg att det i det här gamla huset inte finns en enda rät vinkel och heller inga väggar som löper i en rak linje. Allt måste specialanpassas och anpassningar tar tid, massor av tid. Men jag har lärt mig att varje hinder är en utmaning och att var och en av husets egenheter kan vändas till en fördel så länge man orkar vara positiv och kreativ. Men det tar på kropp och knopp att köra buss morgon och eftermiddag och däremellan renovera huset, dagarna blir långa och det blir gärna lite slarvigt med luncherna. Med jämna mellanrum bryter jag ihop en snabbis innan jag tar nya tag och kommer igen. Under tiden jag varit här nere har jag insett att drömmar har ett pris. Vi pratar ibland om drömmar som att de ska slå in, som något som ska komma till oss utan att vi anstränger oss. Men drömmar kostar, i vart fall om vi vill förverkliga dem. Vi betalar med valkar i händerna, trötta ryggar, sömnlösa nätter, känslostormar, saknad av nära och kära, tårar och en del pengar förstås. Jag tänker ofta på det och jag funderar på vad alternativet skulle vara? Jag känner mig levande när jag skapar vår dröm, det är en påtaglig känsla som innehåller förväntan, glädje, spänning och lust! För mig finns inget alternativ, jag vill inte vara utan mina drömmar. Det finns såklart andra sidor också, allt går inte som på räls hela tiden. Jag stannade upp i arbetet en stund häromdagen, kikade ut över landskapet genom fönstret och då kom tårarna. Varför gråter jag, tänkte jag? Jag kände mig inte ledsen, trött och slutkörd, absolut, men inte ledsen. Jag fick en plötslig insikt om alla minnen från mitt liv, alla människor jag mött, allt jag upplevt. Det slog mig att det är många människor jag aldrig mer kommer att se, inte för att jag inte vill utan för att omständigheterna är sådana. Livet är ändligt, den insikten kommer med jämna mellanrum och den blir av naturliga skäl tydligare för varje gång den dyker upp. Den insikten gör framför allt två saker med mig, den gör att jag vill stanna upp och umgås med familj och gamla vänner och den gör också att jag vill ut i världen och uppleva nya saker. Det är ofta två olika riktningar som inte alltid är så lätta att få ihop. Jag vill fortsätta att göra saker, att träffa människor, att spela musik, att resa, att jobba och upptäcka nya saker, både i världen och hos mig själv. Men jag vill också hålla kontakten med min egen historia. När jag stod där i fönstret och funderade gled en rovfågel förbi och försvann bortom taken, den tog mina funderingar med sig och jag vände åter blicken mot renoveringsarbetet. Jag log och kände mig redo att fortsätta arbetet.
I morgon ska jag lägga golv utanför sovrummen på andra våningen men först ska jag öva gitarr och njuta av kvällen.
Ha det gott,
/Lars
Det är verkligen givande att du skriver Lars! Känner att jag umgås mer med dig nu på det här sättet än vad vi hunnit göra på flera år.
Fortsatt imponerande och inspirerande att se hur du tar i för att uppnå en dröm. Att du dessutom kan reflektera över det hela på det sätt du gör samt dela med dig av det är fint.
Bra!!
Tack för de orden och jag håller med dig, vi umgås närmare nu 🙂
Jag ser fram emot att ha er här vid tillfälle, vore grymt kul. Kanske jag arrangerar en intensivkurs för blivande saxofonister med dig som lärare, allt är möjligt.
/Lars
Är det lättare, svårare eller likvärdigt att hitta prylar och material där nere när du ska bygga? Funkar bussen bättre nu?
Det är nog likvärdigt att hitta material och maskiner här, i alla fall nu när jag fått lite koll på läget. Däremot är det lite knepigt med hantverkare inom vissa områden, att få någon att installera en luftvärmepump är nästan omöjligt. De installerar bara om man köper deras egna pumpar och då är det orimligt dyrt. Jag har frågat om varför men de undviker att svara, det är någon form av protektionism eller om man så vill, kartellbildning.
Men jag löser nog det med, jag måste bara förstå systemet lite bättre 🙂
Bussen funkar bra, det är kopplingen som då och då lägger ner men jag har lärt mig att hantera det, man får ta det goda med det onda, som Trier sa 🙂
Du varma, öppenhjärtiga och jordnära kollega. Hur många skulle öppna sitt hjärta och berätta det du berättar! Om hur ni båda känner när svackorna kommer, att det inte alltid är en dans på rosor alla dagar. Tror att en hel del skulle mer framhäva sig själva åt andra hållet.
Den öppenheten, det känslomässiga såsom du beskriver och berättar är en, enligt mig en bekräftelse på att ni båda är mycket starka personer och garanterat kommer ni bli klara med erat hem såsom ni vill ha det! ? Inom sinom tid ser jag er sitta och njuta med gott i glasen och på faten, slå er på bröstet och säga, fy fan vad bra vi är!!! ?
För övrigt saknar jag dig som tusan som min radkollega, bollplank och vän!
Sköt om er massor och lycka till med bygget!
Vi höres! Kramar Ullis
Hej härliga gamla kollega, jag saknar dig med ska du veta! Jag såg förresten platsannonsen som Jenny postade, undrar om det var till avdelning 3, tänkte jag 🙂
Jag hoppas att vi får ses här nere framöver, du är alltid välkommen! Vore kul att höra om det fortsatta livet på Horno och självklart hur det rullar på för din del!
Vi får se till att det blir så, gott på faten och i glasen ska vi, det lovar jag 🙂
Vi ses och hörs,
/Lars
❤️❤️❤️ Tildin kära bror och svägerska. Tårarna kommer här också. Du skriver så fint. Det berör❤️. Kram storasyster
Hej på dig, bigsis 🙂
Torka tårarna och boka en resa ner hit, jag saknar dig 🙂
Hälsa,
/Brollan
Så stolt över dig!
Tack så mycket 🙂
/Lars
Hi Lars ,Very well written and from the heart. Everything that you write , reminds me about my self, when I landed in Sweden 1995. I missed my family and friends from Jersey, quite quickly but was very excited about the challenges ahead , and what with
learning a new language. I to was renovating an old house in Norrviken and just had Sebastian, so lots going on, which kept me busy. You were busy with the renovating of your house in Bålsta and building that extra stuga in Dalarna and now an even bigger project in France. You obviously enjoy doing the work your self and overcoming all the challenges along the way, or maybe its just an necessity to save money. I hope your not like me, when Ive finished a house project, I seem to get bored when all the work is done and want to move again, but that’s ok, LIfes an adventure isn’t it.So if you get bored and want to move back to Sweden in a few years time again, You’ll only make a lot of people happy again, including myself but I hope it all works out for you both and that you will be very happy there. Take care and give my love to Emeline .Kev
Hi Kevin and thank you for sharing your thoughts! I would love to have you here and talk more about your experiences when you moved to Sweden. It would be great if you and your family could come down to visit us, I will prepare a couple of bottles Côtes du Rhône 🙂
You are absoultely right when you’re saying life is an adventure, I totally agree.
I like to build and work with my hands and that gives me two great benefits: work is done the way I want it and it is cheaper than having a company doing it 🙂
It is a big project down here and it will last for a long time so I do not think I will get bored from sitting still and doing nothing. But who knows what the future holds for us, we plan the best we can but in the end we are often surprised by what is coming our way.
Take care and talk soon!
Cheers,
/Lars