Renoveringen har tagit ordentliga kliv framåt och de senaste veckorna har känslan av att ha ett hem infunnit sig. Det är mycket kvar att göra innan alla drömprojekt är klara men om vägen mot målet är vacker finns ingen anledning att öka takten. Nu har vi det vi behöver för att fortsätta i lugn och ro, kök, vardagsrumsdel, tvättstuga, badrum, ett par sovrum, en gårdsplan och ett garage.

När vi flyttade ner till Frankrike och återsåg huset insåg vi att det gamla golvet på bottenvåningen inte var vad vi ville ha. Jag hade tidigare intalat mig själv att det dög, kanske för att jag anade hur jobbigt det skulle bli.

 

Vi var tvungna att att ta bort all gammal klinkers och med bilmaskin avlägsna alla höjdskillnader i golvet, som mest skiljde det 8,5 centimeter mellan högsta och lägsta punkten. Efter det göt vi ny betong i de stora hål som uppstått där det tidigare var förhöjningar och sen använde vi flytspackel för att jämna ut de sista nivåskillnaderna. Sen var det dags för de nya klinkerplattorna  att läggas. När jag nu ser golvet blir jag glad, nöjd och stolt, så där som man kan bli när man lagt ner sin själ i arbetet.

 

Det inbyggda skåpet i köket har fått ny färg. Det är samma kulör som tidigare och vi har också bevarat de gamla tapeterna som fanns på dörrarna när vi köpte huset.

 

Innertaket mellan bottenvåningen och våning ett har isolerats. Innan var det bara ett plankgolv mellan dessa våningar vilket gjorde det väldigt lyhört. Nu är golvet/taket ljudisolerat och håller dessutom värmen från kaminen kvar i rummet.

 

 

Trappan har slipats ner och lackats i tre lager. Den gamla stolpen har också fått ett ansiktslyft, stolpen är för övrigt det enda som återstår av den vägg som en gång avskiljde trappan från resten av rummet.

 

 

 

Nya fönster och dörrar är monterade, det såg vi till att göra redan för att par år sedan. Det är i samma stil som innan men nu blåser det inte längre rätt igenom springorna. Nu när det mesta är tätt får vi istället tänka på ventilationen i huset.

 

 

När vi köpte huset installerade jag ett enkelt sommarkök men när vi nu skulle bosätta oss permanent bestämde vi oss för att byta ut köket. I det här gamla huset är inte väggarna raka och vinklarna är inte räta. Ett modernt kök utgår i sin konstruktion från att väggar är raka och vinklar räta vilket leder till en del utmaningar. Jag byggde därför en låg extravägg som tillsammans med den andra väggen skapade en rät vinkel. Jag byggde den något högre än höjden på bänkskivan för att på så sätt skapa en praktisk hylla. Problemet vändes till en fördel 🙂

 

När det väl var gjort installerade jag det nya köket.

 

 

Att sätta kakel är kul och inte så svårt som man kan tro om man aldrig provat. Här har vi valt ett mönstrat kakel där jag kapat av den översta plattan för att få den höjd vi ville ha.

 

 

 

 

 

En korkskruv av det äldre slaget har vi monterat på väggen i köket. Vi hittade den på en loppis i Provence under en bilsemester för 5-6 år sedan. Vi har en hel del saker som ännu inte kommit på plats men som sagt, vägen är vacker och då ska man inte rusa för fort fram 🙂

 

En plats med förvaring och en skön stol. Bra om man vill sitta när man tar på sig skorna men också för att bara vila och njuta av ljuset från fönstret. Istället för stolen ska jag senare bygga en bänk med förvaringsplats som döljer vattenledningen bakom.

 

Den gamla spisen har en sliten vägg bakom sig som vi hade tänkt att göra något åt. Men nu när så mycket runt om är åtgärdat känns det bra att låta den fortsätta vara sliten och lite lagom vintage. Vi får låta det beslutet mogna 🙂

 

Framför spisen har vi ordnat en sittyta med liten soffa och två fåtöljer. Bordskivan har jag gjort själv av överblivna kakelplattor från köket. Ramen köpte jag begagnad på franska motsvarigheten till Blocket, ”leboncoin.fr”.

 

 

Det var renoveringsarbetet så här långt och vill du se hur det ser ut i verkligheten så är du välkommen. Stora porten till vår lilla gård är alltid öppen för gäster, har du vägarna förbi så hör gärna av dig, kaffemaskinerna är alltid redo.

/Lars

Renoveringen tar tid. Vi har nu bott i Frankrike i en månad men vi har ännu inte flyttat in i vårt eget hus. Vi bor hos Emelines pappa några kilometer bort från vår lilla gård. Jag hade hoppats att vi vid det här laget skulle vara installerade i vårt eget hus men världen är föränderlig och då måste också våra planer anpassa sig. Just nu är huset en byggarbetsplats men jag är optimist och hoppas att vi flyttar in om högst en vecka. Det kommer inte att vara färdigt då heller men två våningar hoppas jag ha färdiga till dess.

Vi hade inte planerat att byta golv på nedervåningen men när vi kom ner och återsåg golvet så bestämde vi oss för att byta ut det. Det kan väl ändå inte ta så lång tid, så tänkte vi då i alla fall. Det var ett golv av klinkers där nivåskillnaderna som mest var cirka åtta centimeter, när vi hade frukostbordet placerat med två ben på en upphöjning så riskerade man att få kaffet i knät. Vi bröt loss alla plattor, en efter en med hammare och huggmejsel, ibland gick det lätt och ibland satt de ordentligt fast. Efter det gick jag loss med bilmaskinen för att avlägsna alla upphöjningar i golvet.  Sen blev det betong för att fylla ut alla fördjupningar och till sist flytspackel för att jämna till ytan så mycket som möjligt. Resultatet är bra men det gick inte så fort som vi hoppats men man får njuta av arbetet ? (Längst ner finns en del bilder från renoveringsarbetet.)

Efter det gav vi oss på att isolera innertaket mellan bottenvåningen och första våningen. Där hade jag från början tänkt att använda skivor för att det skulle gå snabbare men ingen av takbjälkarna löpte parallellt så det fick bli lösvirke istället. Det är enligt mitt tycke finare men tar också längre tid, det ska för övrigt målas vitt när det är klart.

Vid det här laget kände vi att vi passerat en milstolpe och började planera för vilket kök vi ville ha. Jag började mäta på den plats där köket ska installeras och insåg att det i det här gamla huset inte finns en enda rät vinkel och heller inga väggar som löper i en rak linje. Allt måste specialanpassas och anpassningar tar tid, massor av tid. Men jag har lärt mig att varje hinder är en utmaning och att var och en av husets egenheter kan vändas till en fördel så länge man orkar vara positiv och kreativ. Men det tar på kropp och knopp att köra buss morgon och eftermiddag och däremellan renovera huset, dagarna blir långa och det blir gärna lite slarvigt med luncherna. Med jämna mellanrum bryter jag ihop en snabbis innan jag tar nya tag och kommer igen. Under tiden jag varit här nere har jag insett att drömmar har ett pris. Vi pratar ibland om drömmar som att de ska slå in, som något som ska komma till oss utan att vi anstränger oss. Men  drömmar kostar, i vart fall om vi vill förverkliga dem. Vi betalar med valkar i händerna, trötta ryggar, sömnlösa nätter, känslostormar, saknad av nära och kära, tårar och en del pengar förstås. Jag tänker ofta på det och jag funderar på vad alternativet skulle vara? Jag känner mig levande när jag skapar vår dröm, det är en påtaglig känsla som innehåller förväntan, glädje, spänning och lust! För mig finns inget alternativ, jag vill inte vara utan mina drömmar. Det finns såklart andra sidor också, allt går inte som på räls hela tiden. Jag stannade upp i arbetet en stund häromdagen, kikade ut över landskapet genom fönstret och då kom tårarna. Varför gråter jag, tänkte jag? Jag kände mig inte ledsen, trött och slutkörd, absolut, men inte ledsen. Jag fick en plötslig insikt om alla minnen från mitt liv, alla människor jag mött, allt jag upplevt. Det slog mig att det är många människor jag aldrig mer kommer att se, inte för att jag inte vill utan för att omständigheterna är sådana. Livet är ändligt, den insikten kommer med jämna mellanrum och den blir av naturliga skäl tydligare för varje gång den dyker upp. Den insikten gör framför allt två saker med mig, den gör att jag vill stanna upp och umgås med familj och gamla vänner och den gör också att jag vill ut i världen och uppleva nya saker. Det är ofta två olika riktningar som inte alltid är så lätta att få ihop. Jag vill fortsätta att göra saker, att träffa människor, att spela musik, att resa, att jobba och upptäcka nya saker, både i världen och hos mig själv. Men jag vill också hålla kontakten med min egen historia. När jag stod där i fönstret och funderade gled en rovfågel förbi och försvann bortom taken, den tog mina funderingar med sig och jag vände åter blicken mot renoveringsarbetet. Jag log och kände mig redo att fortsätta arbetet.

I morgon ska jag lägga golv utanför sovrummen på andra våningen men först ska jag öva gitarr och njuta av kvällen.

Ha det gott,
/Lars