Författare: Lars

2017-03-23

Känslan av att ha ett hem

Renoveringen har tagit ordentliga kliv framåt och de senaste veckorna har känslan av att ha ett hem infunnit sig. Det är mycket kvar att göra innan alla drömprojekt är klara men om vägen mot målet är vacker finns ingen anledning att öka takten. Nu har vi det vi behöver för att fortsätta i lugn och ro, kök, vardagsrumsdel, tvättstuga, badrum, ett par sovrum, en gårdsplan och ett garage.

När vi flyttade ner till Frankrike och återsåg huset insåg vi att det gamla golvet på bottenvåningen inte var vad vi ville ha. Jag hade tidigare intalat mig själv att det dög, kanske för att jag anade hur jobbigt det skulle bli.

De första plattorna på det gamla golvet knackas loss

Vi var tvungna att att ta bort all gammal klinkers och med bilmaskin avlägsna alla höjdskillnader i golvet, som mest skiljde det 8,5 centimeter mellan högsta och lägsta punkten. Efter det göt vi ny betong i de stora hål som uppstått där det tidigare var förhöjningar och sen använde vi flytspackel för att jämna ut de sista nivåskillnaderna. Sen var det dags för de nya klinkerplattorna att läggas. När jag nu ser golvet blir jag glad, nöjd och stolt, så där som man kan bli när man lagt ner sin själ i arbetet.

Det nya golvet, med Charlies handduk och leksak på, blir mer naturligt så 🙂

Det inbyggda skåpet i köket har fått ny färg. Det är samma kulör som tidigare och vi har också bevarat de gamla tapeterna som fanns på dörrarna när vi köpte huset.

Det gamla väggskåpet. Jag har spacklat undertill så det återstår lite jobb men nu kan man se hur det kommer att bli

Innertaket mellan bottenvåningen och våning ett har isolerats. Innan var det bara ett plankgolv mellan dessa våningar vilket gjorde det väldigt lyhört. Nu är golvet/taket ljudisolerat och håller dessutom värmen från kaminen kvar i rummet.

Isoleringsarbetet i full gång

Innertaket har isolerats, det blev en hel del sågning…

Trappan har slipats ner och lackats i tre lager. Den gamla stolpen har också fått ett ansiktslyft, stolpen är för övrigt det enda som återstår av den vägg som en gång avskiljde trappan från resten av rummet.

Här syns trappan som den såg ut innan…

Trappan slipad och klar

Trappan sedd från sidan

Nya fönster och dörrar är monterade, det såg vi till att göra redan för att par år sedan. Det är i samma stil som innan men nu blåser det inte längre rätt igenom springorna. Nu när det mesta är tätt får vi istället tänka på ventilationen i huset.

Nya fönster har satts in i hela huset

Nya dörren

När vi köpte huset installerade jag ett enkelt sommarkök men när vi nu skulle bosätta oss permanent bestämde vi oss för att byta ut köket. I det här gamla huset är inte väggarna raka och vinklarna är inte räta. Ett modernt kök utgår i sin konstruktion från att väggar är raka och vinklar räta vilket leder till en del utmaningar. Jag byggde därför en låg extravägg som tillsammans med den andra väggen skapade en rät vinkel. Jag byggde den något högre än höjden på bänkskivan för att på så sätt skapa en praktisk hylla. Problemet vändes till en fördel 🙂

En rät vinkel har skapats med hjälp av en extravägg

När det väl var gjort installerade jag det nya köket.

Nya köket på plats och är för tillfället överbelamrat med kaffemaskiner av olika slag. Fönstret vetter för övrigt mot tvättstugan och förrådet, bara en sån sak 🙂

Den lilla praktiska hyllan som är ett resultat av den extra väggen, den löper längs hela sidan och blir djupare ju närmre den andra väggen den kommer.

Att sätta kakel är kul och inte så svårt som man kan tro om man aldrig provat. Här har vi valt ett mönstrat kakel där jag kapat av den översta plattan för att få den höjd vi ville ha.

Kakla är kul och enklare än vad de flesta föreställer sig, tror jag.

Överskåpen har än så länge inte fått någon belysning undertill

På sidan av överskåpen passade den här som handsken

Sätt på radion, ta fram en macka, rosta och rocka, dagen kan inte börja bättre 🙂

Köksbord med historia, tillverkat av en väns far härifrån byn.

En korkskruv av det äldre slaget har vi monterat på väggen i köket. Vi hittade den på en loppis i Provence under en bilsemester för 5-6 år sedan. Vi har en hel del saker som ännu inte kommit på plats men som sagt, vägen är vacker och då ska man inte rusa för fort fram 🙂

En korkskruv av det äldre slaget, fungerar alldeles utmärkt

En plats med förvaring och en skön stol. Bra om man vill sitta när man tar på sig skorna men också för att bara vila och njuta av ljuset från fönstret. Istället för stolen ska jag senare bygga en bänk med förvaringsplats som döljer vattenledningen bakom.

En skön viloplats

Den gamla spisen har en sliten vägg bakom sig som vi hade tänkt att göra något åt. Men nu när så mycket runt om är åtgärdat känns det bra att låta den fortsätta vara sliten och lite lagom vintage. Vi får låta det beslutet mogna 🙂

Den gamla spisen

Framför spisen har vi ordnat en sittyta med liten soffa och två fåtöljer. Bordskivan har jag gjort själv av överblivna kakelplattor från köket. Ramen köpte jag begagnad på franska motsvarigheten till Blocket, ”leboncoin.fr”.

En plats för historier

Vårt soffbord som jag kaklat ihop

Det var renoveringsarbetet så här långt och vill du se hur det ser ut i verkligheten så är du välkommen. Stora porten till vår lilla gård är alltid öppen för gäster, har du vägarna förbi så hör gärna av dig, kaffemaskinerna är alltid redo.

/Lars

2017-02-27

Kort om mycket

Det är söndag kväll och månen har precis kommit upp över bergskammen och de ensliga träden som står med ryggen mot månen kastar skuggor som rinner nerför sluttningarna. De få gatljusen lyser med ett orangeaktigt sken som jag ännu inte lärt mig att tycka om. Emeline kikar på en engelsk film som dubbats till franska, jag undrar om jag kommer att vänja mig vid att se alla dessa engelsktalande skådespelare med franska röster?

Jag sitter och tänker tillbaka på de senaste veckorna, det har inte hänt något stort, spännande eller enormt men ändå känns det så. Att ha en vardag som fungerar och som man trivs med, att ha ett liv som man har skapat så som man själv vill ha det, det är tillfredsställande. Det är kanske det som känns så stort. Så jag får väl berätta om dagarna som passerat och fått mig att känna att jag lever, här är kort om mycket 🙂

Jag har semester sen en vecka tillbaka, min första av två veckor. Vi har flyttat in i huset och stortrivs med det även om det är ofärdigt. Golvet på nedervåningen är klart, vilket var en milstolpe efter allt jobb det inneburit. Två sovrum är också klara varav det ena används som tv-rum så det går ingen nöd på oss. Idag har jag spenderat större delen av dagen med att kapa och sätta kakel och så snart det torkat ska jag dit med kakelfogen och sen är det mesta med köket klart.

Kakelkapning pågår

Min dotter kom på besök för några dagar sen, det var riktigt kul. Hon har jobbat i de franska alperna och kom förbi med tre kompisar. När hon ringde och berättade att de skulle komma så hade vi ännu inte något kök installerat, det var tomma väggar. Det blev full fart från morgon till kväll men när dottern med vänner dök upp efter två dagar så hade vi vårt kök installerat. Allt var inte färdigt men vi kunde laga mat och diska under enkla förhållanden. Vi besökte Le-Puy-en-Velay tillsammans, det var ett par härliga dagar som jag kommer att leva länge på. De åkte sedan vidare till Paris och när jag vinkade av dem så kände jag mig glad och stolt.

Dotter på besök

Jag har också hunnit bli sur över en kartong som välte på mig så jag sparkade till den. Det visade sig att innehållet var hårt och man ska inte sparka på hårda saker iförd sandaler. Min stortå är för tillfället blålila så den tesen är därmed bekräftad. Straffet för sådan dumhet är att förklara för alla varför jag haltar, ”Jo, jag gav igen på en kartong som ramlade på mig…”.

Vädret är superskönt och vi spenderar mycket tid utomhus. Vi har hunnit med en vandring i bergen som bjöd på storslagna vyer och ett rikt fågelliv. Det är meditativt att vandra och jag skulle gärna guida fler som vill göra detsamma. Det finns alla sorters vandringar, långa, korta, flacka, branta, lätta och svåra. Det finns en vandring för alla 🙂

Vi närmar oss toppen på den här sträckan, så här glad blir man då.

Givetvis spelar jag gitarr också, just nu är jag lite inne på Deltablues. Jag tänkte plita ihop en egen blues i den stilen, vi får se vart det tar vägen. Vi har också varit på flera konserter och lyssnat till artister inom olika genrer och av blandad kvalitet. Men det är det som är kul, allt kan hända och emellanåt upptäcker jag något nytt som jag tycker om.

Katterna har också flyttat in i huset och de verkar trivas bra, de vänjer sig sakta vid allt det nya.

I fredags var vi till Clermont-Ferrand och strosade runt bland butikerna där. Mesta tiden spenderade vi med att prova skinnjackor för kommande mc-turer. Vi sålde vår hoj inför flytten till Frankrike så det är dags att kika efter en ersättare nu. Hojsäsongen är i full gång och jag ser fram emot att få glida runt och upptäcka mer av omgivningarna. Vad det blir för hoj den här gången det har jag inte bestämt ännu så det återstår att se vad begagnatmarknaden har att erbjuda 🙂

Min franska utvecklas för varje dag som går, det är riktigt kul. Det finns utvecklingspotential, det råder ingen tvekan om det, men det är kul att kunna såpass mycket att jag klarar mig på egen hand i de flesta situationer. Mitt sociala liv har förändrats ganska mycket sen vi flyttade, tidigare var vi ofta hemma och ville vi umgås med andra fick vi jaga rätt på möjligheter till det. Här är det tvärtom, det sociala livet är väldigt aktivt, det är kaffedrickande, middagar, konserter och annat hela tiden. Det är kul och vill jag stilla mitt behov av att vara ensam så låser jag stora porten till gården 🙂

Stora porten

Jag har också haft tid att tänka på vad jag vill göra framöver och det är många idéer som poppar fram. Vi har ju en fantastisk gammal stenlada där jag på övervåningen vill göra i ordning en kurslokal. Jag vill ordna teaterkurser, gitarrkurser och kurser i presentationsteknik. Kurser har jag anordnat och lett massor genom åren och det är något jag verkligen tycker om och där jag dessutom fått mycket bra respons. Jag tänker mig ett koncept där man går en kurs cirka 3 timmar per dag och sedan blir guidad till andra aktiviteter som vandring, paddling, cykling, klättring, vinprovning och annat skoj. Besök gärna mina sidor och ta en titt, de är under uppbyggnad så kom gärna med tips och idéer 🙂

Result Communication

Gitarrkurser

Teaterkurser

Jag kan också tänka mig kurser inom andra områden med dig kursledare, vad är ditt område? Kanske kan vi sy ihop något tillsammans?

/Lars

2017-01-23

renoveringen tar tid

Renoveringen tar tid. Vi har nu bott i Frankrike i en månad men vi har ännu inte flyttat in i vårt eget hus. Vi bor hos Emelines pappa några kilometer bort från vår lilla gård. Jag hade hoppats att vi vid det här laget skulle vara installerade i vårt eget hus men världen är föränderlig och då måste också våra planer anpassa sig. Just nu är huset en byggarbetsplats men jag är optimist och hoppas att vi flyttar in om högst en vecka. Det kommer inte att vara färdigt då heller men två våningar hoppas jag ha färdiga till dess.

Just nu är det en byggarbetsplats

Vi hade inte planerat att byta golv på nedervåningen men när vi kom ner och återsåg golvet så bestämde vi oss för att byta ut det. Det kan väl ändå inte ta så lång tid, så tänkte vi då i alla fall. Det var ett golv av klinkers där nivåskillnaderna som mest var cirka åtta centimeter, när vi hade frukostbordet placerat med två ben på en upphöjning så riskerade man att få kaffet i knät. Vi bröt loss alla plattor, en efter en med hammare och huggmejsel, ibland gick det lätt och ibland satt de ordentligt fast. Efter det gick jag loss med bilmaskinen för att avlägsna alla upphöjningar i golvet. Sen blev det betong för att fylla ut alla fördjupningar och till sist flytspackel för att jämna till ytan så mycket som möjligt. Resultatet är bra men det gick inte så fort som vi hoppats men man får njuta av arbetet ? (Längst ner finns en del bilder från renoveringsarbetet.)

Efter det gav vi oss på att isolera innertaket mellan bottenvåningen och första våningen. Där hade jag från början tänkt att använda skivor för att det skulle gå snabbare men ingen av takbjälkarna löpte parallellt så det fick bli lösvirke istället. Det är enligt mitt tycke finare men tar också längre tid, det ska för övrigt målas vitt när det är klart.

Innertaket isoleras

Vid det här laget kände vi att vi passerat en milstolpe och började planera för vilket kök vi ville ha. Jag började mäta på den plats där köket ska installeras och insåg att det i det här gamla huset inte finns en enda rät vinkel och heller inga väggar som löper i en rak linje. Allt måste specialanpassas och anpassningar tar tid, massor av tid. Men jag har lärt mig att varje hinder är en utmaning och att var och en av husets egenheter kan vändas till en fördel så länge man orkar vara positiv och kreativ. Men det tar på kropp och knopp att köra buss morgon och eftermiddag och däremellan renovera huset, dagarna blir långa och det blir gärna lite slarvigt med luncherna. Med jämna mellanrum bryter jag ihop en snabbis innan jag tar nya tag och kommer igen. Under tiden jag varit här nere har jag insett att drömmar har ett pris. Vi pratar ibland om drömmar som att de ska slå in, som något som ska komma till oss utan att vi anstränger oss. Men drömmar kostar, i vart fall om vi vill förverkliga dem. Vi betalar med valkar i händerna, trötta ryggar, sömnlösa nätter, känslostormar, saknad av nära och kära, tårar och en del pengar förstås. Jag tänker ofta på det och jag funderar på vad alternativet skulle vara? Jag känner mig levande när jag skapar vår dröm, det är en påtaglig känsla som innehåller förväntan, glädje, spänning och lust! För mig finns inget alternativ, jag vill inte vara utan mina drömmar. Det finns såklart andra sidor också, allt går inte som på räls hela tiden. Jag stannade upp i arbetet en stund häromdagen, kikade ut över landskapet genom fönstret och då kom tårarna. Varför gråter jag, tänkte jag? Jag kände mig inte ledsen, trött och slutkörd, absolut, men inte ledsen. Jag fick en plötslig insikt om alla minnen från mitt liv, alla människor jag mött, allt jag upplevt. Det slog mig att det är många människor jag aldrig mer kommer att se, inte för att jag inte vill utan för att omständigheterna är sådana. Livet är ändligt, den insikten kommer med jämna mellanrum och den blir av naturliga skäl tydligare för varje gång den dyker upp. Den insikten gör framför allt två saker med mig, den gör att jag vill stanna upp och umgås med familj och gamla vänner och den gör också att jag vill ut i världen och uppleva nya saker. Det är ofta två olika riktningar som inte alltid är så lätta att få ihop. Jag vill fortsätta att göra saker, att träffa människor, att spela musik, att resa, att jobba och upptäcka nya saker, både i världen och hos mig själv. Men jag vill också hålla kontakten med min egen historia. När jag stod där i fönstret och funderade gled en rovfågel förbi och försvann bortom taken, den tog mina funderingar med sig och jag vände åter blicken mot renoveringsarbetet. Jag log och kände mig redo att fortsätta arbetet.

I morgon ska jag lägga golv utanför sovrummen på andra våningen men först ska jag öva gitarr och njuta av kvällen.

Ha det gott,
/Lars

De första lossnade enkelt, det gav oss mod

Bilmaskinen jag köpte på Biltema fick göra rätt för sig

Ett av alla hål vi fyllde igen

Golvet flytspacklas för att skapa en jämn yta.

En rät vinkel har skapats där köket ska placeras. Genom att bygga den extra väggen lite högre så blir det också en hylla ovanför diskbänken. Den synliga delen som blir hylla ska kaklas och det gamla kaklet ska bort.

Öppningen ovanför öppna spisen har isolerats och stängts igen no prescription cialis. Sen ska väggen bakom kaminen stensättas.

2017-01-05

Första dagarna på jobbet

Första dagarna på jobbet som skolbusschaufför. En kall tisdagsmorgon men jag ser fram emot att få komma igång. Jag hoppar in i bussen och sätter mig i förarsätet med händerna på ratten, det känns bra. Jag trycker på knappen för att stänga dörren som ger ifrån sig ett pysande ljud och glider igen. Plötsligt infinner sig en tjutande signal som skär i öronen. Jag blåser i alkolåset, sätter i förarkortet och startar bussen i hopp om att oljudet ska försvinna. Det gör det inte. På instrumentbrädan indikerar en varningslampa att lufttrycket som ger kraft till att stänga dörrarna är för lågt. Jag känner på dörren, den är låst, men det tjutande ljudet fortsätter. Jag bestämmer mig för att köra mot det första stoppet för att se om trycket höjs. Jag gasar iväg och kommer väl en sisådär 50 meter innan kopplingen slutar att fungera. Den där lustfyllda känslan av att komma igång har nu ersatts av andra känslor. Jag misstänker att kylan har ställt till det och trampar därför febrilt på kopplingen i några minuter vilket resulterar i att jag kommer iväg. Efter 15 minuters körning är trycket som det ska men oljudet fortsätter. I sista branten innan jag ska vika av för det första stoppet så slutar kopplingen återigen att fungera. På med varningsblinkers och stopp vid sidan av vägen. Efter lite provande fram och tillbaka inser jag att det fungerar om man släpper upp kopplingen snabbt, några mjukstarter blir det alltså inte tal om. Släpper man upp kopplingen snabbt med en buss så känns det ordentligt, det blir väldiga ryck men det får jag acceptera om jag ska ta mig igenom den här dagen. Jag gasar på och hinner plocka upp barnen vid de olika byarna. Ackompanjerad av det tjutande ljudet presenterar jag mig halvskrikande för alla som stiger på innan jag med ett ryck far iväg med bussen. Barnen kom i alla fall till sina skolor i tid.

Efter min runda åkte jag till garaget för att få felen åtgärdade. Att beskriva bussproblem var inget som stod med i de franskaböcker jag bläddrat igenom. Att med kroppsspråk förklara att kopplingen inte fungerar som den ska för två mekaniker är inte helt lätt men det gick bra det med ?

Under eftermiddagsturen så passade jag på att ta några bilder, min rutt går till fem byar innan jag åker ner till stan för att lämna på tre olika skolor. Byarna ligger en bit upp i bergen och husen är oftast gamla stenhus.

Vy från högsta punkten på min rutt

Under resan hemåt så slog det mig återigen hur viktigt språket är för hur andra uppfattar oss och för hur vi klarar av vår vardag. I andras ögon är vi våra ord och sättet vi uttrycker de på. Vi är våra handlingar och sätten vi utför de på. Våra kläder, vår frisyr, vår bostad, vårt jobb, vår bil, vårt sommarhus, vårt semestermål och en mängd andra saker berättar saker om oss. Det säger vem vi vill vara och kanske vem vi faktiskt är. Våra tankar är osynliga för vår omvärld, får vi inte genom ord och handlingar lära känna varandra så blir de yttre attributen än mer betydelsefulla.
Det finns förresten fördelar med att inte kunna språket också, att ta sin tid och tänka till innan man formulerar sig är nyttigt. På sitt eget invanda språk kommer svaren ibland för snabbt, vi ger svar som vi formulerade för länge länge sen. Tycker vi samma sak fortfarande, världen har rört på sig och saker förändras, har våra svar hängt med?

Onsdagens morgontur klarades av utan problem och efter körningen var jag medbjuden av kollegorna att ta en kaffe. Det är något de gör varje dag och jag tyckte det lät som en trevlig idé så jag stannade till vid restaurangen som ligger vid den gamla bron Pont de Costet. Kvinnan som serverade visade sig vara förtjust i Skandinavien så hon bjöd mig på kaffet som en välkomstgest. Det var livliga diskussioner bland kollegorna vid bardisken och till min förvåning kunde jag mellan varven begripa en del av vad som diskuterades visit this site right here. Annars kan det vara svårt att diskutera i grupp när man är ny i språket, orden flyger fram och tillbaka och man försöker förtvivlat att hitta ett sammanhang. Ibland har jag gått på toaletten bara för att få vara ifred och vila skallen en stund. Men sedan vi bestämde oss för att flytta till Frankrike har vi pratat mycket franska hemma och här nere pratar jag med alla jag möter. Att prata mycket franska har gett resultat, nu blir de där tillfällena då huvudet tröttnar färre och färre och jag får dessutom många nya bekantskaper.
Även om jag ännu inte hänger med i allt som sägs så är det kul och det är en av hörnstenarna här i livet, ha kul och må bra.
Vi spenderade för övrigt en timme vid bardisken och hann med tre koppar svart kaffe. Min körning var avklarad på 30 minuter vilket ger fingervisning om vad som är viktigt ?

Vi hörs,
/Lars

Spara

2016-12-27

Idag fick jag jobb

Idag fick jag jobb, idag blev jag lite mer fransk. Det tog ett par timmar och avslutades med ett handslag och orden ”Bienvenue chez nous”!

Le-Puy-en-Velay

Jag hade tänkt mig att vara ledig den första tiden i Frankrike. Jag hade en klar plan för hur jag skulle fylla mina dagar med massor av aktiviteter i väntan på jobb. Men redan innan avfärd från Sverige fick jag samtal om att det eventuellt fanns en öppning för ett chaufförsjobb och jag svarade givetvis att jag var intresserad. När vi kom ner fick jag veta att det var ett möte inplanerat på måndagen den 26 december, alltså fyra dagar efter att vi flyttat ner till vår lilla franska gård. Jag fick skjuts till mötet av samma vän som ordnat mötet. Mötet hölls i Le-Puy-en-Velay, en vackert kuperad stad 40 minuter väster om vår by. Väl framme i Le-Puy tog vi en kaffe på stående fot i en bar innan vi gick till mötet, det var en äldre bar med stilfull 70-talsinredning och en stor spegel på väggen så att man kunde se sig själv stå och hänga vid bardisken.

Bardisken med väggspegeln

Min kompis besökte toaletten och jag blev stående själv i baren för en stund. Det var en lite märklig känsla att se mig själv med keps och en liten kopp svart kaffe där i baren, ungefär som när man ser en lågbudgetfilm där de lagt på en bakgrund i efterhand. Jag kikade på mig själv en stund, funderade lite kring hur jag hamnat här. Jag tänkte på hur det ibland kan kännas som om livet ger oss upplevelser som skulle vara omöjliga att planera, upplevelser som man bara får om man accepterar livets föränderlighet. När det plötsligt dök upp en annan kund i baren så slängde jag ur mig ett ”Bonjour” och när han svarade utan att se förbryllad ut så kände jag hur jag smälte in en aning. Min kompis kom tillbaka från toaletten, vi tackade för oss och gick vidare till mötet.

Mötet gick smidigt, det var avspänt och alla hälsade glatt. De tog kopior av körkort och lite annat och efter en genomgång av diverse papper så fick jag signera mitt kontrakt som skolbusschaufför. Jag kommer att köra en dryg timme på morgonen med 28 ungar som ska till skolan och på eftermiddagen blir det samma runda åt motsatt håll. Jag får betalt för tre timmar per dag fast körningen bara tar cirka två timmar, det är reglerat enligt fransk lag.
I och med anställningen så får jag ett kort med mitt socialförsäkringsnummer, ett kort som ger mig tillgång till subventionerad sjukvård, tandvård och annat man kan behöva. Det kortet ger mig samma rättigheter som en infödd fransman, jag hade inte en aning om att jag skulle få ett sånt kort så det kändes riktigt bra! Jag fick lust att gå tillbaka till baren med den stora väggspegeln och titta på mig själv en gång till, nu skulle förmodligen bakgrunden kännas mer äkta ? Integrationen har många ansikten, den kan till exempel bestå av en jacka med ett företagsnamn på.

Julklapp från Migratour

Så nu har jag alltså jobb, på deltid, som busschaufför, och med ganska låg lön, men det är ett jobb. Men med två examen från universitet och högskola och massor av arbetslivserfarenhet så kan man fråga sig om det känns fel att ta ett sånt här jobb? Nä inte alls, blir svaret för min del, jag är glad och ser fram emot att göra det här. Jag gör gärna lite olika saker här i livet, omväxling förnöjer, allt har sin tid. Att köra stora fordon är dessutom riktigt kul ?
Jobbet passar mig väldigt bra på många sätt, jag får chansen att komma in i det franska samhället, jag får tillfälle att öva på språket och jag får se mer av omgivningarna. Jag får dessutom ta hem bussen vilket sparar både tid och bränslepengar. Det bästa av allt är jag kommer att ha massor av tid att iscensätta mina mer storslagna planer som handlar om musik, teater, kommunikation, äventyr, IT, skrivande, kurser, smycken och en del annat som jag ska berätta mer om senare. Att ha en säker inkomst medan jag provar mina mer vidlyftiga planer för sysselsättning är helt enkelt förbaskat bra och skönt!

Jag börjar mitt nya jobb på måndag den 2 januari men redan nu på onsdag ska kvinnan som fram till nu kört den här bussrundan visa mig det jag behöver veta för att allt ska gå bra.
Ser ni den här bussen i Frankrike under våren så kan ni vinka, det är jag ?

Min arbetsplats under våren

/Lars

Spara

2016-12-19

På väg!

Huset är tomt, kontraktet signerat och vi är på väg!

Vårt gamla hus i Bålsta

De senaste dagarna har varit intensiva på flera områden, ett känsloladdat avslut på jobbet, storstädning av huset, flera turer till återvinningen med alla de där sakerna vi inte insåg att vi hade och som vi nu faktiskt inte har. Det har inte funnits tid till att reflektera kring vad som sker för allt har rullat på i högt tempo have a peek at this website. När jag åt frukost i morse, sittandes på en madrass med en pappersmugg stående på en flyttkartong så kom verkligheten ifatt mig, jag är på väg att lämna Sverige!

Frukostbord Deluxe

Men det fanns ingen tid att sitta och fundera, än fanns saker att packa, madrasserna skulle hämtas och slängas av en kompis från Bålsta (tack Patrik), de sista kartongerna skulle lastas, sen skulle de sista rummen städas ur och så iväg till mäklaren för att signera kontraktet.
Signeringen var avklarad på en timme och plötsligt satt vi i bilen på väg söderut och då kom alla tankarna farande. Min son bor i Sverige och jag flyttar därifrån, kan man göra så, är det bra, gör jag något dåligt? Jag har sagt upp mig från ett statligt jobb som jag trivdes fantastiskt bra med, är det vettigt? Vi har inga jobb som väntar på oss där nere och gården behöver renoveras vilket kommer att kosta en del pengar. Låter det genomtänkt? Nä, kanske inte, men det är genomtänkt, en massa gånger faktiskt, och slutsatsen blev att vi måste åka. Min son som är 21 år och en klok ung man kommer att klara sig alldeles utmärkt, det visade han redan när han var i USA och studerade på egen hand. Min dotter som är 19 år bor redan i Frankrike, hon flyttade dit efter att ha jobbat i Grekland i fem månader så henne kommer jag geografiskt närmare. Hon bor visserligen på en annan ort, men det är inte många timmar bort så det är enkelt att besöka. Banden till mina barn finns som alltid där och de är starka men om och hur de eventuellt förändras av min flytt får tiden utvisa. Båda mina barn tycker för övrigt att jag är riktigt cool som gör den här flytten, det gör mig glad och stolt.

När det gäller Jobb så kommer det att lösa sig, det vet jag, det oroar jag mig inte för. Jag har tusen idéer och njuter av att inte veta hur det ska bli, då kan jag drömma stort. Och det är kanske just det som den här flytten handlar om, en dröm om ett liv med mer tid, mer lek, mer lust, mer musik, mer motorcykel, mer hundar, mer av allt det jag tycker om i livet ?

Nu ligger jag på hotellrummet i Jönköping och funderar över framtiden. Jag vill arbeta med silver och läder, jag vill ordna teater- och musikkurser, jag vill ordna kurser i presentationsteknik och arrangera roliga kick-offer för företag. Vår gamla stenlada vill jag göra till en plats för kultur, ”Culture Grange”, kurser, utställningar, konserter, smyckestillverkning och en massa annat kul.
Till dess att jag får fart på de där storslagna planerna hoppas jag kunna köra skolbuss på deltid, det ger mig tid att iscensätta mina andra planer och förhoppningsvis bli en fena på det franska språket ?

Bilden på vårt gamla hus tog jag i morse, jag kommer nog aldrig att se det huset igen. I morgon bitti åker vi till Hamburg och sen vidare mot vårt nya hus, vårt nya land, vårt nya äventyr.

Vi hörs och ses!
/Lars

Spara

2016-12-15

Nu flyttar vi till Frankrike!

Idag är min fru hemma. Hon ska inte gå till sitt jobb mer. På fredag är min sista arbetsdag sen slutar jag också. Vi har sagt upp oss från våra jobb och på måndag den 19 december ger vi oss av, nu flyttar vi till Frankrike ?

Det är drömmen om ett äventyr som lockar, möjligheten att få fortsätta uppleva den där härliga känslan av att inte ha allt planerat. Allt är möjligt, det kan såklart bli svårigheter men för en optimist som mig betyder det också att allt kan gå fantastiskt bra. Ingen av oss har jobb som väntar på oss där nere, hade vi haft det hade det varit enklare men också mindre spännande. Jag har massor av idéer och om bara någon av dessa idéer når ända fram så ska vi nog klara oss. Jag är inställd på att arbeta med vad som helst till en början men längre fram vill jag arbeta med något kreativt och gärna något där jag får möjligheten att hjälpa andra, tiden får utvisa vad det blir.

För några år sen köpte vi en liten bondgård i Haute-Loire, som ligger i södra Auvergne buy cialis without a prescription. Gården ligger mitt i en liten by bredvid en flod där vi kan paddla, bada, fiska eller ha picknick medan vattnet flyter förbi. Vi har de senaste åren så sakteliga renoverat boningshuset installerat nya vattenledningar, ny el, nya fönster, ny ytterdörr och målat, målat och målat.

Boningshuset

Till huset hör en gammal stenlada, den sitter ihop med boningshuset som är precis till höger om ladan, utanför bild. Jag funderar mycket på hur ladan ska användas, teaterkurser, gitarrkurser, smyckestillverkning, utställningar, konserter, hunddagis eller något annat kul. Jag ska göra en scen och ljussätta den, lampor har jag redan, sen är den redo beträdas av allehanda artister och estradörer ? Det blir nog en plats för kultur, ”Culture Grange”, jag gillar det namnet!

Ladan, Culture Grange

Nu ska jag åka till jobbet igen, näst sista dagen, jag jobbar kväll och slutar 21.15. Jag jobbar på Hornö LVM-hem, mitt jobb är en låst avdelning där vi tar hand om människor. Det är ett fantastiskt jobb som jag kommer att sakna, kollegor och klienter är allt som oftast fantastiska och jag känner då och då att jag gör något riktigt bra. Jag ska berätta mer om mitt jobb framöver, det är intressant på många sätt, men nu ska jag jobba.

Vi hörs,
/Lars

Spara