Första dagarna på jobbet som skolbusschaufför. En kall tisdagsmorgon men jag ser fram emot att få komma igång. Jag hoppar in i bussen och sätter mig i förarsätet med händerna på ratten, det känns bra. Jag trycker på knappen för att stänga dörren som ger ifrån sig ett pysande ljud och glider igen. Plötsligt infinner sig en tjutande signal som skär i öronen. Jag blåser i alkolåset, sätter i förarkortet och startar bussen i hopp om att oljudet ska försvinna. Det gör det inte. På instrumentbrädan indikerar en varningslampa att lufttrycket som ger kraft till att stänga dörrarna är för lågt. Jag känner på dörren, den är låst, men det tjutande ljudet fortsätter. Jag bestämmer mig för att köra mot det första stoppet för att se om trycket höjs. Jag gasar iväg och kommer väl en sisådär 50 meter innan kopplingen slutar att fungera. Den där lustfyllda känslan av att komma igång har nu ersatts av andra känslor. Jag misstänker att kylan har ställt till det och trampar därför febrilt på kopplingen i några minuter vilket resulterar i att jag kommer iväg. Efter 15 minuters körning är trycket som det ska men oljudet fortsätter. I sista branten innan jag ska vika av för det första stoppet så slutar kopplingen återigen att fungera. På med varningsblinkers och stopp vid sidan av vägen. Efter lite provande fram och tillbaka inser jag att det fungerar om man släpper upp kopplingen snabbt, några mjukstarter blir det alltså inte tal om. Släpper man upp kopplingen snabbt med en buss så känns det ordentligt, det blir väldiga ryck men det får jag acceptera om jag ska ta mig igenom den här dagen. Jag gasar på och hinner plocka upp barnen vid de olika byarna. Ackompanjerad av det tjutande ljudet presenterar jag mig halvskrikande för alla som stiger på innan jag med ett ryck far iväg med bussen. Barnen kom i alla fall till sina skolor i tid.

Efter min runda åkte jag till garaget för att få felen åtgärdade. Att beskriva bussproblem var inget som stod med i de franskaböcker jag bläddrat igenom. Att med kroppsspråk förklara att kopplingen inte fungerar som den ska för två mekaniker är inte helt lätt men det gick bra det med ?

Under eftermiddagsturen så passade jag på att ta några bilder, min rutt går till fem byar innan jag åker ner till stan för att lämna på tre olika skolor. Byarna ligger en bit upp i bergen och husen är oftast gamla stenhus.

Under resan hemåt så slog det mig återigen hur viktigt språket är för hur andra uppfattar oss och för hur vi klarar av vår vardag. I andras ögon är vi våra ord och sättet vi uttrycker de på. Vi är våra handlingar och sätten vi utför de på. Våra kläder, vår frisyr, vår bostad, vårt jobb, vår bil, vårt sommarhus, vårt semestermål och en mängd andra saker berättar saker om oss. Det säger vem vi vill vara och kanske vem vi faktiskt är. Våra tankar är osynliga för vår omvärld, får vi inte genom ord och handlingar lära känna varandra så blir de yttre attributen än mer betydelsefulla.
Det finns förresten fördelar med att inte kunna språket också, att ta sin tid och tänka till innan man formulerar sig är nyttigt. På sitt eget invanda språk kommer svaren ibland för snabbt, vi ger svar som vi formulerade för länge länge sen. Tycker vi samma sak fortfarande, världen har rört på sig och saker förändras, har våra svar hängt med?

Onsdagens morgontur klarades av utan problem och efter körningen var jag medbjuden av kollegorna att ta en kaffe. Det är något de gör varje dag och jag tyckte det lät som en trevlig idé så jag stannade till vid restaurangen som ligger vid den gamla bron Pont de Costet. Kvinnan som serverade visade sig vara förtjust i Skandinavien så hon bjöd mig på kaffet som en välkomstgest. Det var livliga diskussioner bland kollegorna vid bardisken och till min förvåning kunde jag mellan varven begripa en del av vad som diskuterades visit this site right here. Annars kan det vara svårt att diskutera i grupp när man är ny i språket, orden flyger fram och tillbaka och man försöker förtvivlat att hitta ett sammanhang. Ibland har jag gått på toaletten bara för att få vara ifred och vila skallen en stund. Men sedan vi bestämde oss för att flytta till Frankrike har vi pratat mycket franska hemma och här nere pratar jag med alla jag möter. Att prata mycket franska har gett resultat, nu blir de där tillfällena då huvudet tröttnar färre och färre och jag får dessutom många nya bekantskaper.
Även om jag ännu inte hänger med i allt som sägs så är det kul och det är en av hörnstenarna här i livet, ha kul och må bra.
Vi spenderade för övrigt en timme vid bardisken och hann med tre koppar svart kaffe. Min körning var avklarad på 30 minuter vilket ger fingervisning om vad som är viktigt ?

Vi hörs,
/Lars

Spara