Idag fick jag jobb, idag blev jag lite mer fransk. Det tog ett par timmar och avslutades med ett handslag och orden ”Bienvenue chez nous”!
Jag hade tänkt mig att vara ledig den första tiden i Frankrike. Jag hade en klar plan för hur jag skulle fylla mina dagar med massor av aktiviteter i väntan på jobb. Men redan innan avfärd från Sverige fick jag samtal om att det eventuellt fanns en öppning för ett chaufförsjobb och jag svarade givetvis att jag var intresserad. När vi kom ner fick jag veta att det var ett möte inplanerat på måndagen den 26 december, alltså fyra dagar efter att vi flyttat ner till vår lilla franska gård. Jag fick skjuts till mötet av samma vän som ordnat mötet. Mötet hölls i Le-Puy-en-Velay, en vackert kuperad stad 40 minuter väster om vår by. Väl framme i Le-Puy tog vi en kaffe på stående fot i en bar innan vi gick till mötet, det var en äldre bar med stilfull 70-talsinredning och en stor spegel på väggen så att man kunde se sig själv stå och hänga vid bardisken.
Min kompis besökte toaletten och jag blev stående själv i baren för en stund. Det var en lite märklig känsla att se mig själv med keps och en liten kopp svart kaffe där i baren, ungefär som när man ser en lågbudgetfilm där de lagt på en bakgrund i efterhand. Jag kikade på mig själv en stund, funderade lite kring hur jag hamnat här. Jag tänkte på hur det ibland kan kännas som om livet ger oss upplevelser som skulle vara omöjliga att planera, upplevelser som man bara får om man accepterar livets föränderlighet. När det plötsligt dök upp en annan kund i baren så slängde jag ur mig ett ”Bonjour” och när han svarade utan att se förbryllad ut så kände jag hur jag smälte in en aning. Min kompis kom tillbaka från toaletten, vi tackade för oss och gick vidare till mötet.
Mötet gick smidigt, det var avspänt och alla hälsade glatt. De tog kopior av körkort och lite annat och efter en genomgång av diverse papper så fick jag signera mitt kontrakt som skolbusschaufför. Jag kommer att köra en dryg timme på morgonen med 28 ungar som ska till skolan och på eftermiddagen blir det samma runda åt motsatt håll. Jag får betalt för tre timmar per dag fast körningen bara tar cirka två timmar, det är reglerat enligt fransk lag.
I och med anställningen så får jag ett kort med mitt socialförsäkringsnummer, ett kort som ger mig tillgång till subventionerad sjukvård, tandvård och annat man kan behöva. Det kortet ger mig samma rättigheter som en infödd fransman, jag hade inte en aning om att jag skulle få ett sånt kort så det kändes riktigt bra! Jag fick lust att gå tillbaka till baren med den stora väggspegeln och titta på mig själv en gång till, nu skulle förmodligen bakgrunden kännas mer äkta ? Integrationen har många ansikten, den kan till exempel bestå av en jacka med ett företagsnamn på.
Så nu har jag alltså jobb, på deltid, som busschaufför, och med ganska låg lön, men det är ett jobb. Men med två examen från universitet och högskola och massor av arbetslivserfarenhet så kan man fråga sig om det känns fel att ta ett sånt här jobb? Nä inte alls, blir svaret för min del, jag är glad och ser fram emot att göra det här. Jag gör gärna lite olika saker här i livet, omväxling förnöjer, allt har sin tid. Att köra stora fordon är dessutom riktigt kul ?
Jobbet passar mig väldigt bra på många sätt, jag får chansen att komma in i det franska samhället, jag får tillfälle att öva på språket och jag får se mer av omgivningarna. Jag får dessutom ta hem bussen vilket sparar både tid och bränslepengar. Det bästa av allt är jag kommer att ha massor av tid att iscensätta mina mer storslagna planer som handlar om musik, teater, kommunikation, äventyr, IT, skrivande, kurser, smycken och en del annat som jag ska berätta mer om senare. Att ha en säker inkomst medan jag provar mina mer vidlyftiga planer för sysselsättning är helt enkelt förbaskat bra och skönt!
Jag börjar mitt nya jobb på måndag den 2 januari men redan nu på onsdag ska kvinnan som fram till nu kört den här bussrundan visa mig det jag behöver veta för att allt ska gå bra.
Ser ni den här bussen i Frankrike under våren så kan ni vinka, det är jag ?
/Lars
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Bra!!
Vad glad man (dvs jag, men jag försöker uttrycka mig som en idrottsstjärna) blir! Fin beskrivning av känslan att se dig själv i spegeln ”är det där jag på riktigt”.
Väldigt trivsamt att kunna följa dig på det här sättet – samt moraliskt uppbyggligt att kunna inspireras av modet att våga.
På en skala från 1 – 10 var tycker du att din franska är just nu? (1 = kan inget 10 = infödd)
God fortsättning Lars!
Tack för det, min gamle vän! Ja, var befinner jag mig på en skala, en 3:a möjligen, jag klarar ju att handla, tanka, beställa i baren, prata om vädret medan fraser som ”Hur är det med dina inre demoner” ännu inte kommer naturligt 🙂
God fortsättning till dig med!
/Lars
Ha ha. Man måste kunna prata om demonerna!
Ja, man vet aldrig, i mitt senaste jobb i Sverige var det en del prat om demoner så det kan nog komma på tal här också 🙂
Och om du vill regissera så är det ju också ett måste.
Ja, då om någon gång ?
Ett STORT grattis till dig ?
Tack för det, Magnus! 🙂
/Lars
GRATTIS !!!! Super kul!!!!
Tack för det, härliga och glada du 🙂
/Lars
Men så kul??Stort lycka till
Tusen tack, ha det kanonbra 🙂
/Lars
GRATTIS KÄRA BROR. Visste att DU skulle klara detta galant??
Tack för det, Lena, det är så skönt när det löser sig 🙂
/Bror
Hmmm…
Känner mig lite avis tror jag…
Då lä du väl ha busskort gissar jag på???
Jodå, jag har busskort och alla andra behörigheter man kan ha på körkortet, och så har jag YKB för både D och CE samt ADR 🙂
Det finns nog jobb till dig med 🙂
/Lars
Stämmer datum? Möte 2016-12-26.
Började jobbet 2016-12-02? hmn….
Elr.har jag uppfattat fel.:)
Nä, du har så rätt, 2 januari ska det såklart vara, vaket av dig, tack! 🙂
Åh så kul! Detta jobb ger dig ju samtidigt tid att se dig om efter annat. Jag tror att med positiva tankar kommer ett positivt liv till dig på olika sätt! Grattis. Ha det gott!
Men vad kul för dig Lars stort grattis och lycka till från mig!!
Tack så mycket, Pelle, ha det kanonbra! Jag ska precis ge mig iväg ut och provköra rundan så att jag inte glömmer några ungar på någon avkrok.
/Lars
Så stolt och glad över er och det ni gör.
Tack som f-n, Lasse, det värmde, det kanske är punkrockaren i mig som gör det möjligt 🙂
Ha det fortsatt bra och se till att höra av dig om det bär av söderut, annars kanske vi ses i dalarna på semestern 🙂
/Lars